Min bok
"Ny dag och nya möjligheter. Morgonstund har guld i mun, är det så? Hela dagen i dag har varit så bra, men mycket blandade känslor. Barnen har varit så snälla idag. Fick sovmorgon till halv tio . De ser, de ser att det inte är bra. Att jag är en bomb som kan smälla snart. Även fast allt varit så lugnt och skönt så är innret i mig i uppror. Jag går sönder snart. Ska ringa min kontakt imorgon och kräva att få komma. Detta går inte längre. Min sjukdom börjar spöka och jag blir rädd. Rädd för vad jag ska hitta på. Kroppen är uppåt nu men mitt sinne är nere i djupet. Hur kommer jag att handla då?
Hur mycket kraft har jag till att ställa till det? Och nu är det ju inte bara det. Jag har ju mina känslor också. Och de drar, fan vad jobbigt. Vad ska jag göra. Känner mig stressad även fast jag inte behöver bestämma något nu. Men jag kan ju inte vänta. Jag fixar ju inte att vänta. Jag måste veta vad jag ska göra. Kan inte leva med väntan, måste ha ett mål och då måste jag veta vad jag vill. Men vad vill jag då?
Jag vet ju vad min plan är och om jag tar den så måste jag ju inte tänka så långt fram. Då handlar det ju bara om att överleva. Överleva tills allt är ok. Tills alla mår bra. Tills jag vet att alla klara sig.
Jag vet att jag bara kommer att må sämre, jag kan inte se en vändning. Jag kommer inte orka livet ut så här. Så nu måste jag helt enkelt överleva. Se mina barn växa upp och må bra. Ge dem allt de behöver så att de kommer att bli trygga och kunna klara sig själva. Och när det händer då kan jag släppa taget. Då behöver jag inte kämpa längre.
Min ångest är så brutal nu så jag vill bara lägga mig ner och ge upp. Men jag kan inte. Jag måste klara allt. Jag är ju själv nu, jag har ju ingen och jag får panik när jag tänker på det. Hur ska jag kunna fixa allt? De dagar då jag inte orkar något. När jag gråter för att jag måste röra mig, hur ska jag orka då?. Förskola, dagis, matlagning mm. Det kommer äta upp mig."
Ett utdrag från min bok som jag skriver. Det här är en gammal text som jag skrev för ca ett år sen.
